it runs through my veins like a long black river

jag försöker bestämma, dela upp mina tankar och ord i geni / galenskap / gråzon men signalerna från hjärnan slutar aldrig pumpas ut i luften så impulserna driver mig åt olika håll hela tiden och jag hinner aldrig fullfölja en tanke innan nästa och nästa och nästa tränger sig på. jag måste strama upp mitt tankearbete, måste försöka hamna i ett tillstånd jag tidigare varit i, men jag måste hålla mig på gränsen den här gången, inte gå sönder. det är en svår balans, jag kan inte kasta mig till galenskapen för då är det ett slutgiltigt val. there is no going back this time. det är allt för förvirrande, allt för mycket. do I just love you, cause you look quite good? jag försöker förtränga istället för att arbeta med. jag slår mot insikterna som jag slår mot mig själv. som jag vill slå på mig själv.