det tar aldrig slut.

I'm a stranger here, no-one sees me, 'cept you.
regnen har börjat falla och det känns som höst.
när jag ligger i min säng är det höstluft som drar
in från öppningen i fönstret. ändå är det något
som fattas. en eller flera pusselbitar i hjärnan
som inte passar in eller ligger på plats. jag har
lättare för att tänka igen, men det är fortfarande
oreda i huvudet. det ligger svarta moln och trycker
nära mig. jag är upptagen med att samla bitar
från mig själv och försöka limma ihop dem igen.
varför tar det aldrig slut?