the ride

jag skulle behöva prata tror jag, fast jag vet nog kanske inte riktigt om vad. det är väl det som är problemet. det är så väldigt mycket, och att sålla är nästan omöjligt just nu. och med vem? det finns liksom ingen som jag kan prata med här om allt, eller, det gör det kanske. men jag vet inte hur jag ska börja. eller vad jag ska säga. det är svårt när man inte vet vad man vill säga men har tusen ord i strupen. istället blir det liksom så att inga ord kan komma ut, att de ligger där och trycker istället. och jag bara svamlar ändå, jag vet inte hur jag ska få orden att bilda någon mening. och jag liksom saknar, fast det är helt omöjligt och inte finns och jag får inte. det är väl det, jag får inte. så jag sitter väl här och saknar okonstruktivt istället.