like a hurricane

over this land
over this wasteland

jag har snövind vinande i märg och ben. det blåser rakt in i min kropp, det blåser på mitt ansikte. det ligger mellan varje hårstrå, i varje hudcell. jag känner mig som en trasdocka som ramlar i vinden gång på gång, som snubblar och halkar i snön. det är som om någon tagit en skalpell och avlägsnat nödvändiga delar av mig och kastat dem så jag inte når dem. varje gång jag försöker räcka fram handen förvandlas den till aska och sprids i vinden, hur ska jag kunna nå fram? genom fönstret ser jag snöflingorna snurra ner mot marken och genom fönstret ser allt så vänligt ut i gatljuset, men det är inte den staden jag känner. när jag försöker nudda asfalten förvandlas gatorna och när jag försöker sträcka mig mot himlen drar den sig undan. jag vill bara ha något att hålla i, något som är verkligt.