så många timmar jag staplat på hög & sparat utan att minnas i små säckar & de har alla lämnat sina spår både i mig & på mig & fortsätter att sätta sina avtryck mot min hud & jag har hjälplöst gett upp den här dagen, morgondagen & ramlar fritt fall bort från övermorgon & alla dagar som kommer efter.



du var så nära idag, i mitt synfält & inom räckhåll & jag ville inget hellre än lägga mina fingrar över dina & luta huvudet mot ditt bröst & andas in dig men tanken på att vara den som lyfter handen och flyttar den sträckan som känns som kilometer gör mig vettskrämd, livrädd för din reaktion, för jag tror verkligen inte att jag får men att vara så nära dig utan att få röra vid dig hur mycket jag vill gör att mina nerver lägger sig utanpå huden & vibrerar, och mitt hjärta slår sina slag för dig och jag försöker att andas så tyst som möjligt för att det inte ska märkas att mitt hjärta slår sina slag bara för dig för att du inte ska lägga mil av vägar mellan våra händer av avsmak & gud, nu svamlar jag bara, men du gör mig liksom sådär skakig & du gör att jag tappar bort mig bland alla ord & sometimes I dream, men det är lika bra att jag vaknar upp för drömmar är drömmar och inte verklighet. och i verkligheten, där kommer du aldrig bli min, den insikten har rivit länge i mig.