time moved so rapidly, I have no hope of keeping track of it

jag är trött men på något sätt ganska nöjd, trots att jag känner mig känslomässigt paranoid. helgen har varit fylld av, om inte aktivitet så åtminstone socialt umgänge. många olika människor, mycket trevliga människor. och igår på dagen funderade jag mycket, försökte reda ut känslor. jag vet inte om jag börjar närma mig en lösning men jag tror att jag kommer på små små uppenbarelser hela tiden. något i det stora spektrat av känslor och relationer uppenbarar sig, jag förstår något. fast å andra sidan omprövar jag hela tiden mina slutsatser, drar nya som är en smula förbättrade. men alla steg mot att förstå mig själv bättre är bra, antar jag. även om jag i några veckor försökt undvika allt som skulle kunna leda till att jag förstår mig själv bättre. som att tänka till exempel. men ja. jag önskar att jag lyckats komma på något som skulle göra det lättare, lättare att vara mig och lättare med relationer. men än så länge står jag fortfarande och undrar hur man egentligen borde bete sig och vad jag känner för något.