just call me angel of the morning

if morning echo says we’ve sinned
well, it was what I wanted now
and if we’re the victims of the night
I promise you I won’t be blinded by light

vi driver bara längre och längre bort från varandra samtidigt som vi dras mot varandra och kolliderar om och om igen. ibland känns det som att jag bara vill ge upp allt, slänga det. kassera allt och kasta mig in i en dimma av stillestånd och avstängdhet. det hade kanske varit det bästa för oss båda, men det är något som gräver in sina klor i mig, som inte låter mig uppslukas av dimridåer. det är något som håller mig kvar. jag bara önskar att jag kunde förstå. att jag kunde förklara. du tränger bortom gränser, bortom ljus och glider över yta lika smidigt. det är som vatten mot vatten och jag kan aldrig riktigt säga var du slutar och var jag börjar, eller om vi överhuvudtaget nuddar varandra. jag vet aldrig var du är, förutom när jag fysiskt förnimmer dig mot mig. och jag saknar dig nu, saknar din kroppsvärme mot min hud. det är väl det enda jag kan med säkerhet säga, att jag saknar din kroppsvärme mot min hud.