skuggränder

persiennerna
flackade skuggränder på din kropp
medan du rullade tobak
och blåste rök som onda andar
lyfte med sig i byte mot din själ
det finns inget sjukt
i dom signaler inom mej som säjer
att du börjar och slutar här
och att det inte finns
något annat krig som angår mig

jag vet inte vad det är, men jag kan inte sova inatt heller. varje natt ligger jag trött i min säng och kan inte somna. varje natt ligger jag och försöker formulera något som kommer att göra allt bra igen, men alla försök hittills känns bara fel. varje natt försöker jag finna ett sätt att förklara, så att du förstår. men jag vet inte om du någonsin kommer att förstå. det är som att allt jag säger nu blir fel. det finns inget jag skulle kunna säga som skulle låta sant oavsett sanningshalten i det. jag har målat in mig i ett jävla hörn. jag hade inte behövt måla in mig i ett hörn, om jag inte varit imbecill. nu ligger något och blir infekterat och jag vet inte vad jag ska göra för att ta bort det. jag ville göra saker mer okomplicerade och istället blev allt tusen gånger värre. jag ville bara att du skulle förstå att jag uppskattar dig, men jag är tydligen värdelös på att visa uppskattning på ett bra sätt. nu, theralen och stilnoct. jag orkar inte med alla dessa labyrinter av tankar och självförbråelse mer inatt.