unless it's pouring down with rain

you will find me waiting through spring and summer you will find me waiting waiting for the fall you will find me waiting for the apples to riped you will find me waiting for them to fall

det känns lite lättare att andas nu. även om mina lungor är svarta som asfalt så har jag lättare att andas. jag vill bara ligga under mitt täcke och läsa mina böcker. och kanske gå och fika, och bära halsduk. och sparka i höstlöv. och så vill jag ha fysisk närhet i alla former, helst nästan jämt. och lyssna på musik naturligtvis, och vara lycklig över att jag har den bästa musiksmaken av alla.

hope there's someone who'll set my heart free

det gör så ont, så ont, så ont. jag går sönder i bitar och tårar. hela min bröstkorg håller på att sprängas och jag har ingen aning om hur jag ska få bort trycket utan att förstöra något, mig, allt. jag skakar och försöker hålla fast i något, i någon slags verklighet men jag känner att jag bara driver iväg allt mer för varje minut. det är för mycket på en gång, jag är utmattad och känslomässigt sönderslagen. det gör så ont, överallt. jag vet inte hur jag ska klara det den här gången, utan sobril och dina händer. jag skulle behöva något, men jag vet nog inte riktigt vad. något slags svar, någon slags tillvaro, någon slags ork. är allt borta nu? jag skulle verkligen behöva något här nu. nu.

listening for patterns in the sound

and I find it kind of funny, I find it kind of sad
that the dreams in which I'm dying are the best I've ever had.


det är ett sådant virrvarr, allt är så snurrigt och kaotiskt. den här klumpen jag har inom mig, den börjar lägga sig tillrätta, den försöker flytta in & vill aldrig lämna min kropp. precis som en tumör tar den hela tiden över nya områden i min kropp. samtidigt - små tillfällen då jag knappt känner av den. korta stunder av lugn och värme. jag vet bara inte om det räcker för att neutralisera.

och förutom det så finns hela tiden den ettriga tanken om att inte orka, känslan av att vara värdelös och meningslös och tom. och all prestationsångest, alla krav, alla måsten som jag inte klarar av.

just call me angel of the morning

if morning echo says we’ve sinned
well, it was what I wanted now
and if we’re the victims of the night
I promise you I won’t be blinded by light

vi driver bara längre och längre bort från varandra samtidigt som vi dras mot varandra och kolliderar om och om igen. ibland känns det som att jag bara vill ge upp allt, slänga det. kassera allt och kasta mig in i en dimma av stillestånd och avstängdhet. det hade kanske varit det bästa för oss båda, men det är något som gräver in sina klor i mig, som inte låter mig uppslukas av dimridåer. det är något som håller mig kvar. jag bara önskar att jag kunde förstå. att jag kunde förklara. du tränger bortom gränser, bortom ljus och glider över yta lika smidigt. det är som vatten mot vatten och jag kan aldrig riktigt säga var du slutar och var jag börjar, eller om vi överhuvudtaget nuddar varandra. jag vet aldrig var du är, förutom när jag fysiskt förnimmer dig mot mig. och jag saknar dig nu, saknar din kroppsvärme mot min hud. det är väl det enda jag kan med säkerhet säga, att jag saknar din kroppsvärme mot min hud.