time moved so rapidly, I have no hope of keeping track of it

jag är trött men på något sätt ganska nöjd, trots att jag känner mig känslomässigt paranoid. helgen har varit fylld av, om inte aktivitet så åtminstone socialt umgänge. många olika människor, mycket trevliga människor. och igår på dagen funderade jag mycket, försökte reda ut känslor. jag vet inte om jag börjar närma mig en lösning men jag tror att jag kommer på små små uppenbarelser hela tiden. något i det stora spektrat av känslor och relationer uppenbarar sig, jag förstår något. fast å andra sidan omprövar jag hela tiden mina slutsatser, drar nya som är en smula förbättrade. men alla steg mot att förstå mig själv bättre är bra, antar jag. även om jag i några veckor försökt undvika allt som skulle kunna leda till att jag förstår mig själv bättre. som att tänka till exempel. men ja. jag önskar att jag lyckats komma på något som skulle göra det lättare, lättare att vara mig och lättare med relationer. men än så länge står jag fortfarande och undrar hur man egentligen borde bete sig och vad jag känner för något.

all in a dream, all in a dream

there was a band playing in my head, and I felt like I could cry.

åh, att dunka huvudet i väggen verkar så lockande. jag är tom, tom, tom, tom. och fylld. jag kan inte bestämma mig för om saker är bra eller dåliga. kanske för att jag är så jävla jävla frustrerad att jag inte vet varken in eller ut. jag måste släppa det här nu. jag måste inse att det är en återvändsgränd. ja, det är inte ens som att jag inte visste det förut. men jag gillar ju att vara imbecill. det är en av mina stora hobbies här i livet. det och att fundera på vilket sätt som skulle vara effektivast att ta livet av sig på. och jag har fan gett upp tanken på en skön död. det spelar ingen roll längre. det är inte som att jag förtjänar en skön död. just bring on what you've got, it's not like I care anymore.

funny how they say that some things never change

lyssnar på oh my sweet carolina med ryan och emmylou på repeat.

I was trying to find me something
but I wasn't sure just what
man, I ended up with pockets full of dust.

klockan är exakt fyra på morgonen och jag borde göra något vettigt, sova eller skriva på min uppsats. inte sitta här. inte sitta här och göra ingenting. det är inte ens som att jag pratar med någon på msn. det är inte som att någon annan är vaken, eller orkar. jag vet inte varför jag fortsätter sitta uppe, dricker pepsi light, låtsas som att jag faktiskt har en anledning att fortsätta leva. kanske för att så fort jag lägger mig i sängen så kommer jag bli lamslagen, klumpen inuti kommer att ta över hela rummet. det där svarta ovanför mitt huvud, skuggan, kommer att vara så påtaglig. allt jag kommer att kunna göra då är att gråta, gråta och blunda så hårt jag bara kan för att inte se när skuggorna kommer närmare. och det är inte ens som att jag är rädd för mörkret. jag är inte ett dugg mörkrädd, oftast. det är bara det där, den där känslan av att jag bara vill dö. det är den jag är rädd för. jag är rädd för att ge den för mycket plats, för mycket utrymme att växa på. så istället sitter jag här, och gråter framför datorn och lyssnar på ryan & emmylou.

but it grows darker with the day

det känns som att jag nått botten men fortsätter falla. allt
ligger i en mörkgrå hinna med svarta skuggor. jag är så imbecill.
jag vet inte var jag ska göra av mina händer, allt skakar och
är ofunktionellt. det är en klump i magen som inte vill försvinna,
och den sprider sig i kroppen, fyller ut halsen så att det blir allt
svårare att andas. I wish I had your heart, instead of mine.
det låser sig, jag försöker formulera hur allt känns men det bara
låser sig. det har varit så ett tag nu, så fort jag försöker formulera
vad som händer i mig så låser sig alla funktioner och jag får inte
fram ett ord. det är som någon slags skyddsmekanism som
gör att jag inte får tillgång till mig själv. och jag förstår meningen
med den funktionen, det gör jag verkligen. men det gör saker
lite svårare. det är till exempel lite svårt att ha relationer när
man inte riktigt vet vad man känner. eller vill. jag vet inte vad
jag vill med något. jag står som en velande idiot och bara tittar
på livet. fast det är ändå inte som att det spelar någon roll vad
jag vill. saker går ju ändå bara åt helvete hela jävla tiden.

there is a black river
it passes by my window
and late at night
all dolled up like Christ
I walk the water
between the piers

singing
oh
river of sorrow
river of time, river
river of sorrow
don’t swallow this time

precis exakt så.

det tar aldrig slut.

I'm a stranger here, no-one sees me, 'cept you.
regnen har börjat falla och det känns som höst.
när jag ligger i min säng är det höstluft som drar
in från öppningen i fönstret. ändå är det något
som fattas. en eller flera pusselbitar i hjärnan
som inte passar in eller ligger på plats. jag har
lättare för att tänka igen, men det är fortfarande
oreda i huvudet. det ligger svarta moln och trycker
nära mig. jag är upptagen med att samla bitar
från mig själv och försöka limma ihop dem igen.
varför tar det aldrig slut?

letter never sent.

jag tänkte skriva något om h. jag ville skriva något om h.
men allt som är kvar är tomhet. och man kan inte skriva
tomhet. man kan inte ta på tomhet. så jag lämnar det där.
det finns så mycket annat som ligger under huden och
skaver, kliar och växer. saker som aldrig kommer att hända.
but I'm so happy when I get to hold his hand.

it runs through my veins like a long black river

jag försöker bestämma, dela upp mina tankar och ord i geni / galenskap / gråzon men signalerna från hjärnan slutar aldrig pumpas ut i luften så impulserna driver mig åt olika håll hela tiden och jag hinner aldrig fullfölja en tanke innan nästa och nästa och nästa tränger sig på. jag måste strama upp mitt tankearbete, måste försöka hamna i ett tillstånd jag tidigare varit i, men jag måste hålla mig på gränsen den här gången, inte gå sönder. det är en svår balans, jag kan inte kasta mig till galenskapen för då är det ett slutgiltigt val. there is no going back this time. det är allt för förvirrande, allt för mycket. do I just love you, cause you look quite good? jag försöker förtränga istället för att arbeta med. jag slår mot insikterna som jag slår mot mig själv. som jag vill slå på mig själv.